Dramatisk poesi är skriven i vers och är tänkt att talas eller utspelas. Precis som berättande poesi berättar dramatisk poesi en historia.
Dramatisk poesi är skriven i vers och är tänkt att uttala eller ageras, vanligtvis för att berätta en historia eller skildra en situation. Mest dramatisk poesi är i form av dramatiska monologer, som är långa tal av en skådespelare till en annan eller publiken, eller sololokier, som är ens tankar som talas högt, oavsett om någon hör dem eller inte. Dramatisk poesi skiljer sig från berättande poesi genom att den skrivs och berättas av karaktärens perspektiv, medan berättande poesi är en berättelse som berättaren berättar. En annan form av dramatisk poesi är känd som ”closet drama”. Garderobsdrama är poesi som är tänkt att läsas och inte framföras, och blev en trend i början av 1800-talet. Poeterna Lord Byron och Percy Bysshe Shelley var stora förespråkare för denna poetiska form.
Dramatisk poesi härstammar från sanskritdrama och grekiska tragedier. Under 600- och 500-talen f.Kr. uppfanns drama för första gången i Aten som en del av en firande som hedrade Dionysos, fruktbarhetsguden, vegetationen, vinet och festen. Den tidigaste dramatiska poesin framfördes på Dionysos teater i Aten. Under den engelska renässansen på 1500- och 1600-talet blev dramatisk vers vanligare med poeter och dramatiker som Ben Johnson och William Shakespeare utvecklade nya tekniker.
Dramatisk poesi är en typ av poesi skriven i form av ett skådespel eller dialog, där karaktärerna talar och interagerar, ofta med fokus på känslor, konflikter eller berättelser genom deras röster.
Dramatisk poesi skiljer sig från andra former som lyrik eller berättande poesi eftersom den använder karaktärers tal och dialog, vilket gör den lik ett skådespel, medan andra typer fokuserar på personliga känslor eller berättande av en ensam berättare.
Exempel på dramatisk poesi inkluderar William Shakespeares pjäser, såsom Hamlet och Romeo och Julia, samt Robert Browns My Last Duchess.
Dramatisk poesi är viktig eftersom den ger liv åt berättelser och känslor genom karaktärers samspel, vilket hjälper läsare att förstå olika perspektiv och förbättrar studiet av språk och scenkonst.
Lärare kan använda dramatisk poesi genom att låta elever läsa eller framföra dialoger, analysera karaktärers motivationer och skriva egna dramatiska scener, vilket främjar kreativitet, kritiskt tänkande och språkkunskaper.