Dramatisk poesi är skriven i vers och är tänkt att talas eller utspelas. Precis som berättande poesi berättar dramatisk poesi en historia.
Dramatisk poesi är skriven i vers och är tänkt att uttala eller ageras, vanligtvis för att berätta en historia eller skildra en situation. Mest dramatisk poesi är i form av dramatiska monologer, som är långa tal av en skådespelare till en annan eller publiken, eller sololokier, som är ens tankar som talas högt, oavsett om någon hör dem eller inte. Dramatisk poesi skiljer sig från berättande poesi genom att den skrivs och berättas av karaktärens perspektiv, medan berättande poesi är en berättelse som berättaren berättar. En annan form av dramatisk poesi är känd som ”closet drama”. Garderobsdrama är poesi som är tänkt att läsas och inte framföras, och blev en trend i början av 1800-talet. Poeterna Lord Byron och Percy Bysshe Shelley var stora förespråkare för denna poetiska form.
Dramatisk poesi härstammar från sanskritdrama och grekiska tragedier. Under 600- och 500-talen f.Kr. uppfanns drama för första gången i Aten som en del av en firande som hedrade Dionysos, fruktbarhetsguden, vegetationen, vinet och festen. Den tidigaste dramatiska poesin framfördes på Dionysos teater i Aten. Under den engelska renässansen på 1500- och 1600-talet blev dramatisk vers vanligare med poeter och dramatiker som Ben Johnson och William Shakespeare utvecklade nya tekniker.