Douglass’s narrative is more than an interesting account of his difficult life. Written two decades before slavery was outlawed, the narrative was intended as a powerful argument against slavery. In making this argument, Douglass employs a number of effective rhetorical devices, including the appeals of ethos, pathos, and logos. Storyboarding can help students concretely identify examples of these and demonstrate understanding not only of Douglass’s argument, but also of the craftsmanship behind the argument. For this three-square storyboard, have students identify and depict an example of each of the three Aristotelian components of rhetoric. Below each depiction, they should explain their reasoning and/or include other written examples as space allows.
Douglass makes a convincing argument due to his well-written, logical account. He uses sophisticated vocabulary along with specific, verifiable names and geographic locations. He writes fairly and gives credit where it is due in order to avoid accusations of unjust bias.
Douglass describes the cruel beatings slaves received in vivid detail. His eloquent language inspires pity in the reader. His accounts are most powerful when he describes witnessing the abuse of others as a terrified child. He writes, "No words, no tears, no prayers, from his gory victim, seemed to move his iron heart from its bloody purpose...I was quite a child, but I remember it. I shall never forget it whilst I remember anything."
Douglass's narrative begins with a preface by well-known abolitionist William Lloyd Garrison and a letter from abolitionist Wendell Phillips. These respected men act as witnesses, testifying to Douglass's good character. Douglass also builds his credibility by refusing to believe in superstitions and depicting himself as a hard-working, intelligent, church-going Christian.
(Dessa instruktioner är helt anpassningsbara. När du har klickat på "Kopiera aktivitet", uppdatera instruktionerna på fliken Redigera i uppgiften.)
Skapa en storyboard som visar exempel på etos, patos och logotyper från texten.
Debatter uppmuntrar elever att aktivt diskutera och analysera Douglasses retoriska strategier. Det hjälper dem att utveckla djupare förståelse och kritiskt tänkande när de försvarar eller utmanar effekten av ethos, patos och logos i hans berättelse.
Dela upp eleverna i tre grupper och tilldela varje grupp en retorisk appell för att bli klassens 'expert' på den. Det främjar ägarskap av lärandet och ser till att eleverna fördjupar sig i sin tilldelade strategi.
Uppmana varje grupp att söka i texten efter ytterligare exempel som inte redan diskuterats. Det bygger forsknings- och närläsningsfärdigheter samtidigt som deras förståelse av Douglasses argument utökas.
Arrangera en debatt, där varje grupp presenterar bevis och förklarar varför deras appell är mest övertygande. Det ger eleverna praktisk erfarenhet av argumentation, bevisanvändning och offentlig talförmåga.
Leda en klassreflektion om vilka retoriska appeller som var mest effektiva och varför. Hjälp eleverna att koppla dessa tekniker till aktuella händelser eller övertygande skrivande i deras egna liv.
Ethos visas genom rekommendationer från respekterade abolitionister och Douglass moralkaraktär; pathos framkommer i levande, känslomässiga beskrivningar av slaveriets grymhet; logos demonstreras genom Douglass logiska, faktabaserade argument och specifika detaljer.
Låt eleverna identifiera och illustrera ett exempel på ethos, pathos och logos från texten, och förklara sedan sina val skriftligt. Storyboarding hjälper eleverna att visualisera och analysera retoriska strategier effektivt.
Douglass använder ethos för att etablera trovärdighet, pathos för att framkalla känslomässiga reaktioner, och logos för att presentera logiska argument—stärka hans anti-slaveri budskap och övertyga läsarna om hans synpunkt.
Ge eleverna i uppdrag att skapa ett tredelat storyboard: ett fält för ethos, ett för pathos och ett för logos exempel från berättelsen. Be dem att illustrera och beskriva varje exempel för att visa förståelse.
Ethos tilltalar trovärdighet eller karaktär, pathos till känslor, och logos till logik och förnuft. Effektiv övertygande skrivning blandar ofta alla tre strategier.