Treåringar är stolta över hur mycket de har vuxit och älskar att berätta vad de kan göra nu. I den här aktiviteten skapar barnen i förskolan en storyboard med två rutor som visar hur de har vuxit: något de gjorde som bebisar och något de kan göra nu. Med stöd av en vuxen väljer barnen en miljö och en figur till den andra rutan och berättar vad som ska visas. Den vuxna lägger in barnets ord i meningsstarterna: ”När jag var bebis ___.” / ”Nu kan jag ___.” Rutor sida vid sida gör förändringen lätt att se och prata om.
Den första rutan, När jag var bebis, har en hemmiljö med en bebis som redan är utplacerad. Den andra rutan, Nu kan jag, börjar med en lekplats som barnen kan byta ut, och ingen figur är utplacerad. I exemplet kryper bebisen på en matta: ”När jag var bebis kröp jag.” Sedan klättrar samma barn uppför stegen till rutschkanan: ”Nu kan jag klättra i rutschkanan!” Använd den under enhetens skriv- och ritarbete om tillväxtberättelser, efter högläsning av böcker som I’m Not Small, och visa sidorna på en tillväxtfest för familjerna. Bebisbilder hemifrån är ett fint tillägg men aldrig ett krav. Som ett annat alternativ kan ni göra en fjärilsberättelse som visar en larv som växer och förändras.
(Dessa instruktioner är helt anpassningsbara. När du har klickat på "Kopiera aktivitet", uppdatera instruktionerna på fliken Redigera i uppgiften.)
Inlämningsdatum:
Mål: Visa hur du har vuxit.
Instruktioner till eleven
Fråga vad bebisar kan och inte kan. Barn känner ofta yngre syskon eller kusiner, så låt dem berätta. Skriv upp idéer som att krypa, dricka mjölk och sova.
Visa bebisen i den första rutan och be barnet avsluta ”När jag var bebis ___.” Skriv in barnets ord.
I den andra rutan låter du barnet behålla lekplatsen eller välja en annan miljö som passar något barnet kan göra nu.
Hjälp barnet att lägga till sig själv och avsluta ”Nu kan jag ___.” Fira förmågan som barnet har valt.
Skriv ut sidorna till en tillväxtfest så att familjerna får se hur mycket barnen har vuxit.
Börja med barnen själva. Jämför då och nu: bebisar dricker mjölk, kryper och sover mycket; förskolebarn springer, klättrar, pratar och hjälper till. Mät längder, jämför bebiskläder med barnens egna kläder och läs böcker om att växa upp. Barn förstår förändring bäst när den handlar om deras egna kroppar och förmågor.
Prova en då-och-nu-sida, ett klassdiagram över vad bebisar gör och vad vi kan göra nu, ett dockvårdshörn eller en tillväxtvägg där barnen lägger till något nytt de har lärt sig. Håll det positivt och fira varje ny förmåga.
Nej. Bilder hemifrån är ett fint tillägg, men vissa familjer har inga eller vill inte dela dem. Storyboarden har redan en bebis i den första rutan, så alla barn kan delta på samma sätt.
Två rutor sätter då och nu bredvid varandra, så barnen kan se förändringen med en blick och peka på varje bild när de berättar. De parade meningsstarterna ”När jag var bebis ___” och ”Nu kan jag ___” ger dem orden att jämföra med.
Skriv ut sidorna till en tillväxtfest eller en utställning i korridoren och skicka hem kopior. Familjer älskar att höra vad deras barn är stolta över, och sidorna är ett bra samtalsämne hemma.